Fest i onsdags, Liv packad som ett svin, beter sig tydligen som ett svin då hon inte kommer ihåg vad som skedde. Intressant.

Ångest hela torsdagen dock är inte Anders det fulaste som någonsin skådats. Vet inte riktigt varför jag tänkte på det då eftersom jag inte träffade honom förän idag.

Nu sitter jag med hans laptop på bordet i det gemensamma köket, han är på gymmet och jag har nu panik över att det gått en timme vid den här datorn ungefär och han sa ingen tid men ajg vill ju vara klar när han kommer tillbaka, pinsamt annars! Hyle och jag snackar på msn. En fest i Västerås skulle vara som en solnedgång på Paradise Hotel. Mitt annars nya favorit. Dem har inte MTV här så jag kan inte se The Hills. Ingen dator har jag heller och ajg kan ju inte låna denna varje dag efter jobbet. Nej så Paradise Hotel is the new shit.

Annars då, pappa har inte hört av sig, jag har börjat mejla med Katja. Jobbet är oerhört enformigt och Anders är 81a. WHAT?! Så sant som han sa det, bara sådär rakt ut, då efter jag gissat på mellan 20-23. Man lär sig nya saker varje dag. Det finns en gudomligt gullig kille som jobbar på lagret, på jobbet. Han påminner mig om Dig varje dag.  Men jag är stark! Det är bara en och en halv månad kvar nu.

“Jag vill inte skjuta mig själv i skallen – jag älskar min tillvaro.”

Det är orden som pryder en post-it lapp jag och Sandra satt upp på badrumsspegeln. Sandra författade dem underbart klingande orden och jag beskådar dem nu.

Nu vågar inte jag sitta vid datorn mera.

kram kram